Nu är jag hemma efter en lång dag hos mormor och morfar. Joey hade sovit där inatt så skulle dit och hämta honom och stannade kvar hela dagen. Är så långtråkigt att sitta själv hela dagarna så mormor och morfar fick bli mitt sällskap idag. Vi åt lite lunch och gick promenad med Joey på dagen, sedan nu på kvällen beställde vi hem thaimat och kollade på TV. Mysigt! Joey trivs verkligen där med. Hittade förresten årets första fästing på honom idag, äckliga små kryp. Ska beställa hem ett bärnstenshalsband åt honom imorgon och se hur det fungerar. Vill helst inte ha giftiga halsband på honom eller giftiga droppar i nacken. Det är ju dom som fungerar allra bäst, men finns det andra alternativ som också fungerar bra så är det bättre än gifterna. Hoppas att bärnstenshalsbandet kommer göra ett bra jobb.

Jag sitter nerbäddad i soffan nu och fryser och Joey ligger bredvid och sover som en stock, han är alltid trött efter en dag hos mormor. Undra vad hon gör med honom? Hon kanske gör som grannen i Beck, häller lite sprit på en tygbit och håller den framför munnen på ungen, haha.

Vid 2-tiden idag åkte jag, mamma och pappa till Kristianstad för att hälsa på syster med boyfriend, Henrik, i deras lägenhet för jag och pappa har aldrig varit där innan. Vi mumsade på frallor och tog en promenad med vovvarna. Senare då Henrik skulle åka och jobba begav resten av oss in till stan för några affärer och mat. Det fick bli ett ställe med sushi/nudelwoker/thaigrytor och vi beställde goda grytor (som soppor ungefär) som serverades i svarta krukor. Lite häftigt!

En liten roadtrip med mamma och pappa är dock inte alltid det roligaste. Först satt far med deras nya GPS och skulle kolla på hur den fungerade (trots att de haft en innan och den här fungerade lika dant såklart...) och när han väl kom på det så undrade mamma varför det var en mus i mitten av skärmen. Det var ingen mus, det var någon markering för mat. När den tillgjorda rösten började prata upptäckte vi att det lät som Maria Montazami, haha. Under hela resans gång sitter mamma och pappa ooch kollar så allt stämmer, om t.ex. nya rondeller finns med på kartan och så blir de helt fascinerade att den visar rätt antal minuter kvar till destinationen. De var som två barnungar som fått en ny leksak, och jag fattar inte varför. Det är ju inte första gången de har en GPS för tusan. Men tack till dagens höjdpunkt Maria Montazami! Haha, igen.

Visst är det både häftigt och underbart att en doft kan väcka så otroligt många minnen vid liv? När jag var ute nylingen och gick en kvällsrunda med hunden så luktade det underbart ute. Det luktade verkligen vårkväll med ett inslag av sommarregn, fast det inte ens regnar. Helt plötsligt så kollade jag upp mot den vackra hilmen och log för mig själv. Doften bar inte på ett speciellt minne som jag kan placera, men den gjorde mig lycklig.

Jag är inte tjock, och jag har aldrig varit tjock eller överviktig på något sätt. Men, jag har varit normal, till och med mer mot smal. Och detta var bara några år sedan, sedan har jag ingen aning om vad som hände. Även om jag inte räknas som en större person, så är det ändå stort nog för mig. Om jag alltid hade varit sådan jag är nu, normal med lite extra här och där, då hade det säkert kännts bra och jag hade nog trivits med min kropp. Men jag har inte alltid varit sån här, och jag vill gå tillbaka till hur jag var, för jag var ändå lika färdigväxt då som jag är nu och jag har all möjlighet att få tillbaka min gamla kropp.

Det ingen vet är att ändå sedan jag började förlora min smala kropp så har jag levt med ständig ångest. Jag kan absolut vräka i mig onyttigheter, hur mycket som helst faktiskt, för jag går inte upp i vikt. Denna vikt jag har nu har jag haft ett sedan jag började gå upp, det gick ganska fort upp. Så nu kan jag alltså äta en chipspåse om dagen om jag skulle vilja det, det händer ingenting. Men jag vill att det ska hända något, och det ska hända neråt. Även hur mycket onyttigheter jag äter så håller jag min vikt, men den kommer självklart inte att börja gå ner.

För 2 år sedan ville jag få bort de där extrakilorna jag inte trivdes med, och jag hade en vän som ville samma sak med hennes kropp. Jag gick ner mycket på bara något vecka, men när jag såg min väns resultat blev jag både rädd och äcklad. Hon ville bara gå ner några kilo, men hade på kort tid utvecklat anorexia och hennes kropp var något av det hemskaste jag sett och det var inte snyggt någonstans. (Ta inte illa vid dig vännen, du vet redan vad jag tyckte om din kropp). Ändå var det hon hade uppnått idealet man ofta ser på runways till exempel, och det är så sjukt. Så satans idiotiskt. Kan bara meddela också att vännen är frisk nu och kroppen är 1000 gånger snyggare som normal!

Iallafall, det jag ville komma till var att jag blev avskräckt från att fortsätta gå ner i vikt och jag slutade vara nyttig och sådär, men ända sedan dess så har jag tänkt då och då att nu jäklar ska jag ta tag i min vikt men det har bara runnit ut i sanden efter några dagar. Tror det beror mycket på att jag saknar stödet, och att jag faktiskt har haft en idiot till pojkvän som sitter bredvid och äter 3 gånger så mycket mat än vad som behövs, utan en enda stackars tanke på mig som sitter bredvid och försöker minska på portionerna, haha. För det är svårt att äta mindre och bara nyttigt, för mat är en helt normal sak att stoppa i sig! Han vet inte om detta idag heller, och han har faktiskt aldrig frågat något om det. Hans svar på allt är: du är fin som du är. Pfft, vi alla vet ju att det faktiskt oftast är lögn att höra det där.

Jag älskar mat! Och jag har ändå alltid ätit bra och nyttig mat, dessutom äter jag inte kött och har för det mesta inte gjort det sedan jag gick i 8an, så mycket grönsaker var det här! :) Tyvärr har jag också extrema cravings för sötsaker. Det är så här att jag inte orkar mer att ständigt inte trivas med min kropp, och om jag inte tar tag i detta nu så kommer jag aldrig göra det, uatn bara fortsätta som vanligt. Och vem vet, jag kanske någon dag börjar gå upp i vikt av det jag äter och det blir inte bra för hälsan. Jag ska inte banta, men jag ska bli hälsosam och då kommer kilorna försvinna i den takt de vill försvinna. Och de kommer framförallt bara försvinna tills kroppen tycker att det räcker.

Ända sedan jag skaffade Joey så har det blivit en hel del promenader och motion, men vissa dagar kan det ha blivit lite slappande. Jag går redan mer än de flesta människor jag känner men nu ska jag öka ännu mer. Det börjar bli varmare ute och jag sitter arbetslös och har ändå inget annan för mig. Igår började en nya vecka med nya vanor. Jag ska ta hand om mig själv och min kropp bättre och så får vi se vad det leder till. Mitt nya mål är minst en långpromenad varje dag, i riktigt snabb takt. Igår blev det en på nästan två timmar och det kändes så jäkla skönt när jag kom in. Det är lättare att gå med musik i öronen och en hund som håller tempot, haha. Mest av allt skulle jag bara vilja jogga men jag har problem med knäna och kan därför inte springa eller cykla för det gör så jäkla ont. Inlines ska dock inhandlas så jag kommer nog vara fylld med blåmärken och blod hela sommaren. Jag kan inte åka inlines!

Tusan vilken lång text, men det var skönt att få skriva av sig lite. Problemet är att jag inte trivs med mig själv, och det är en städnig kamp varje dag. Igår när det skulle käkas kvällsmat så satt jag där med min kycklingsallad (som förövrig är något av det godaste man kan äta!) medan Daniel slängde i sig allt möjligt. Min enda tanke var: Fy fan för smala folk och oftast killar, de fattar inte vilken jävla tur de har som slipper tänka på sånt här, och de fattar framförallt inte hur jobbigt det kan vara!

Mulberry Oversized Alexa i färgen Oak

Skinnjacka från Jofama by Kenza