iPoden, min bästa vän som jag behövde nu mer än någonsin. Jag skruvade upp volymen till max och satte hörlurarna i öronen. Ljudet var för högt, alldeles för högt. Men jag hörde inte. Jag hörde bara de miljontals tankar som snurrade i mitt huvud och störde mig nu mer än någonsin. I panik letade jag efter mobilen som jag hittade nergrävd i soffan. Händerna skakade när jag tog upp den, och de var så kalla att jag knappt fick ett grepp om den. Fumlande lyckades jag trycka in knapparna, och sedan tog jag beslutet samtidigt som alla miljontals tankar försvann ur huvudet. Kvar fanns en enda. En tanke om att jag skulle ångra det här för resten av mitt liv. Och det värsta av allt var att jag bara hade mig själv att skylla.

Everybody's got a secret. What's yours?

Ibland så förstår jag mig inte alls på människor. Jag är så fruktansvärt trött på på alla otrevliga jävlar. Vad är det som gör att vissa folk tror att de kan bete sig hur som helst?

Detta är något jag märkt enormt mycket de senaste dagarna då jag har jobbat som telefonförsäljare. Jag håller med till viss del, det är kanske fel ibland att någon ringer klockan 9 på kvällen, men ringer man och är trevlig så finns det inte en enda anledning till varför en människa inte kan vara trevlig tillbaka. Att säga: "Nej tack, jag är inte intresserad", istället för att säga; "Vad fan vill du då?" eller "Jag är nixad, kan du stava till det eller är du bara dum i huvudet?". Precis, det var en man som frågade mig om jag var dum i huvudet när jag ringde och frågade honom om hans pensionssparande. Det var det otrevligaste och framför allt elakaste bemötande jag fått än så länge, men många gånger har det inte varit långt ifrån. Kanske var det han som var dum i huvet som trodde han var nixad när han inte var det. Och så får man en fråga, eller rättare sagt ett påstående; "Du vill för fan bara tjäna pengar genom att sälja det här till mig!?". Vad ska man svara på det? Vi fick ett svar av vår duktiga coach som tycker att man aldrig ska ta emot skit och inte ta det personligen, han sa att man skulle säga så här; "Ja, det är mitt jobb, vad jobbar du själv med?...Jasså, du är sjuksköterska. Men vad trevligt att du väljer att jobba gratis, för du tar väl inte betalt för att hjälpa andra människor?" Observera att detta inte ska låta otrevligt utan bara vara ett bestämt svar.

Själv har jag aldrig varit otrevlig mot en försäljare för jag ser ingen anledning till det. Detta handlar inte bara om folk som är otrevliga mot försäljare, utan helt enkelt om otrevliga människor i allmänhet. Om någon kan slänga ut sig hemska ord mot en person på grund av ens jobb, så är de säkert otrevliga annars också. Jag får sitta varje dag i telefonen och försöka att inte ta saker personligt och försöka komma på ett bra svar på allt elakt folk säger utan att själv sjunka till deras nivå. Att avsluta med ett "tack för din tid, ha en trevlig kväll" är en väldigt bra sak att säga för då får förhoppningsvis den otrevliga lite skuldkänslor när man lagt på och kanske inte är lika otrevlig mot någon nästa gång. Men som sagt, vi har fått lära oss att inte ta någon skit för det är alldeles för mycket sånt mot säljare, så att stå på sig är väldigt viktigt, och kan man göra det med ett bra ärligt svar eller ett trevligt avslut så vinner man. Det kommer iallafall att kännas bra inombords. Och det är en utmaning, för det är svårt att säga ha en trevlig kväll till någon som nyss sagt att man är dum i huvudet.

Vad jag ville komma till är att alla otrevliga, dumma och i onödan elaka människor har fel när de tror att de är mer värda och bättre än oss andra, de är snarare mindre. Äckligt, det är vad det är. Det är fan äckligt när folk beter sig som skit.

Ni vet det där programmet Familjen Annorlunda, där de sitter med 10 ungar och klagar på att de inte får ihop ekonomin? Frågan är varför man skaffar så här många barn när man sedan inte har råd att ta hand om dom? Svaret är det att folk som skaffar många barn utan att vara säkra på att dom kan ge dom en bra livsstandard är inget annat än korkade.

Vanliga människor utbildar sig, skaffar ett jobb och sedan runt två ungar. Vissa tillägnar sitt liv åt att skaffa en massa barn och sedan sitter dom där och har inget annat att göra än att byta blöjor och ta hand skrikandes små barn. De har aldrig gjort något i livet än att försöka sig heller så dom trivs med blöjbyten och gråt. Men ändå så klagar dom. Klagar på att pengarna inte räcker till, klagar på att det är jobbigt med många barn. Sedan växer ungarna upp och de tvingas betala hemma med deras första lön för att de ska få mat. De är tvungna att flytta ut från hemmat innan de hunnit gå klart gymnasiet för att mamma och pappa inte har råd att ta hand om dom. Mamma och pappa jobbar, får dessutom socialbidrag och bostadsbirdag, men det räcker ändå inte till för att kunna ta hand om alla barnen. När ungarna har fått flytta hemifrån så bor de i en liten lägenhet och ibland gråter för att de inte har råd att betala månadshyran eller att de inte har råd med mat för att de betalat räkningar. De har inget enkelt liv som de skulle fått om de fick bo kvar hemma tills de var redo för att flytta hemifrån och själva hade ekonomin för det. Mamma och pappa bjuder inte hem en på mat så man får äta, för de påstår att de inte har råd. Det riktiga svaret är något annat; föräldrarna är inga smarta människor eftersom de inte tänkte på konsekvenserna innan.

Att skaffa många barn utan att veta vad man har för framtida ekonomi och bostad, det är inget annat än själviskt och man har ingen annan än sig själv att skylla. Föräldrar som skaffat för många ungar och bor i en liten lägenhet kan absolut inte säga att den äldsta ungen måste flytta därifrån. De kan inte säga till den näst äldsta att den måste börja betala för sig. Föräldrar har ett ansvar när de skaffar barn och det är att ta hand om barnen.

Alla har ett val om hur många ungar man skaffar (om man inte skulle råka få tvillingar, trillingar eller kanske ännu fler) och skaffar man många, så bör man ALDRIG klaga på ekonomin och att det är för jobbigt och man bör aldrig slänga ut ett sitt barn tidigt för att det inte finns plats. Såna människor kan inte ha mycket vett i skallen och det är inget annat än själviskt.

Då var det måndag igen och förhoppningsvis kommer det bli en massa jobb denna veckan. Har inte riktigt blivit klart allt det där med hur jag ska jobba eftersom man ska bestämma tider själv och så, men det går nog att lösa ikväll för jag ska ner och jobba vid 5-tiden och då ska vi försöka haffa någon som kan hjälpa oss nya med det där. Innan dess får jag ta och äta och ge mig ut på promenad med Joey, så min dag blir en helt vanlig dag. Eller nej, den blir förresten inte. För något inlägg sedan skrev jag att min pojkvän har köpt ett xbox 360 och var som ett litet barn, men idag är jag precis lika dan, om inte mer. Idag får jag hem ett Wii som han köpt till mig, TACK. Så ikväll när jag kommer hem från jobbet ska jag ha riktigt kul och spela. Hade aldrig sånt när jag var mindre så nu är det min tur att få spela Mario som jag alltid velat göra.

Fan, jag har så många tankar jag vill få ur mig och det är en jäkla blandning så det blir bara blaigt i mitt huvud! Börjar bli riktigt jobbigt. Det är många arga, ledsna och irriterande tankar. Men nej, jag ska faktiskt försöka skjuta dom tankarna åt sidan och inte tänka dom mer, för jag vill inte tänka på såna saker just nu för någonstans inom mig känner jag mig faktiskt väldigt glad. En känsla jag inte haft på länge så jag tänker jäklar inte låta den förstöras.
Jag är som Ross — I'm fine!

Intervjun imorse tog en ganska så lång stund, och efter det gick hem och bara slappade. Jag kan säga att jag inte blev piggare idag av att lägga mig tidigt igår, snarare tröttare. Så nu har jag konstaterat att jag mår bra av att vara vaken på nätterna. Fick passa hundarna idag (utom min egen som är hos mormor) för resten av familjen var iväg hela dagen. Så jag, Freddy och Bailey har bara legat och kollat på tv och busat, och så har dom blivit riktigt bortskämda och fått en massa godis. Själv är jag väldigt noggrann med att inte skämma bort Joey, och ingen annan har tillåtelse att göra det heller (dubbelmoral?). Hade en plan på att gå ut och leka med Bailey på ängen också men en chihuahua försvinner tydligen när den hoppar rakt ut i djup snö... Daniel kom hit när han slutat jobba och då gick vi en långpromenad med pojkarna. Nu på kvällen har vi tittat på The Notebook (det blev inte av sist jag skulle kolla på den) och jag gillade den. Riktig mysig och samtidigt sorglig film. Imorgon kommer Joey hem och då blir det en massa mys med honom. Saknar min lilla skit när han är borta.

Musik är underbart! Denna låten är en låt som man blir lite sorgsen av att lyssna på. En djup och verklig låt.

Rise Against - Hero of War

Joey väkte mig för en stund sedan och ville ut och kissa, trodde jag. Det han ville var självklart att äta, det lilla matvraket. Mat fick han inte så tidigt på dagen och jag fick bokstavligen dra honom ut i kylan. Joeys morgon började inte som han ville alltså. Snart ska det ätas lunch här hemma sedan ska jag ner till Arbetsförmedligen och få lite papper påskrivna och senare i eftermiddag ska jag, syss och mamma upp till mormor för en fika. Det är min inte så superroliga dag. Måste tvätta kläder också.

Sådär, nu är jag ett steg närmare min nya garderob. Shoppade lite tröjor på nätet, 4 stycken gick på lite över 800 kr så jag kom billigt undan idag. Haha, det känns som ett litet projekt detta. Att skapa en helt ny garderob, något jag aldrig gjort innan. Men vad löjlig jag känner mig för jag är överlycklig för lite kläder. Jag kanske börjar bli knäpp?

Mitt humör är alltså bra just nu och det blir ännu bättre med hjälp av lite komedi. Har påbörjat ett litet That '70s Show maraton nämligen och ska nu återgå till det. Godnatt!

Vet att jag har skrivit det innan men... jag är så fruktansvärt trött på mina kläder! Och bristen på kläder också för den delen. Har inte köpt mycket på evigheter och sist jag köpte hade jag en annolurlunda stil mot vad jag tycker om nu och därför tycker jag nu att mina kläder jag har är helt fel. För något år sedan var jag till exempel en sucker för Ed Hardy, men nu är dödskallarna väck ur garderoben. Jag har fått traska runt i mina gamla kläder ett bra tag men nu ska det bli ändrig på det! Tömde i stort sätt garderoben på skit igår och har hittat en massa snyggt på internet och i olika affärer så nu ska hela garderoben fyllas med nytt. Kan inte köpa så mycket som jag vill ha på en gång, för har tyvärr ingen lön och det är ingen stor summa man ut av jobbgarantin på arbetsförmedlingen direkt. Får alltså börja smått och köpa lite i taget. Jag kanske blir klar till sommaren? Haha. Nya kläder, jackor, accessoarer, underkläder, smycken och skor. Åh, jag längtar! Förresten så har jag en jobbintervju på torsdag (min första någonsin) så den där efterlängtade lönen kanske kommer? Nej, nu ska jag inte hoppas för mycket. Eller jo, det ska jag. Jag vill verkligen ha ett jobb och jag kommer jäklar att få det också! Kan man säga så eller blir det kanske otur då? Haha, nu kommer jag bli stort besviken om jag inte får jobbet. Jäklar.