Oftast när jag kollar på en film eller en serie så lever jag mig alltíd in i den. Jag skattar med dom, gråter med dom, är förbannad med dom, och verkligen känner att jag är där inne någonstans. Jag tror det är ett försök till verklighetsflykt. Att vilja vara någon annan stans än där man egentligen är. Att vilja vara en av dom i filmen eller serien, som lever ett händelserikt liv på en härlig plats. Där känslor finns och visas, och där livet, trots allt de gått igenom, slutar lyckligt. Ofta blir jag också avundsjuk. Kanske låter lite knäppt, men precis som många andra så känner jag mig som en del av det jag kollar på. Avundsjuka på att dom i The O.C lever så fint, med sina vackra hus och den mysiga miljön. Avundsjuka på att vännerna i Vänner har så jäkla roligt ihop. Samtidigt brukar jag också ställa mig frågan; finns det dom som har det så här på riktigt, som har det livet vi ser på film och i serier? Jag kan inte besvara den frågan, men jag antar att vissa faktiskt har det så. Jag kommer ofta på mig själv med att när jag lever mig in i film eller serier, så börjar jag alltid spekulera kring mitt egna liv. Slutsatsen blir oftast att mitt liv är felplacerat. Inte olycklig, men ändå inte lycklig. Oftast känns det som om allting skulle kännas bättre på en annan plats, alltså finns det inget bättre än att fly verkligheten genom filmer och serier. Tyvärr tror jag för mycket på det ibland känns det som. Idag som exempel när jag bläddrade i en skvallertidning så läste jag att Robert Pattinson sägs ha dumpat Kristen Stewart, ni vet Edward och Bella från Twilight Saga. Vad konstigt det kändes, jag tänkte att Edward älskar ju Bella mer än något annat, hur kan han dumpa henne då? Sedan gick det självklart fort upp för mig att personerna i verkligheten inte alls har samma känslor för varandra som i ett manus. Jag kände mig jäkligt bedragen faktiskt. Bedragen på hur mycket lögner filmer och serier ger. Inte ett skit är på riktigt, inget är verkligt. Alla känslor, alla tårar – inget. Filmer och serier är alltså falska, men de är en jäkligt bra verklighetsflykt på olika sätt, så om allt bara är lögner skiter jag i, för de kommer alltid ha en stor betydelse för mig och jag klarar mig inte utan. Jag behöver se allt det underbara som finns, alla känslor det ger, allt från skratt i en komediserie till tårar i en sorglig film, och framför allt de lyckliga sluten. Dom som bara finns i filmens och seriens värld.