Vill gärna kunna sova tidigt. Bara krypa ner i sängen på kvällen och sova en hel natt. Men som vanligt är klockan ganska mycket och jag ligger i sängen och kan inte somna. Dels är för att det är stekhett i mitt rum. Har ju väldigt svårt att öppna fönster med tanke på min spindelfobi, så på natten får det absolut inte vara öppet för då är det obevakat. Fan.. jag är konstig, jag vet. Ska gå i terapi... Alltså dels är det på grund av värmen jag inte kan sova, dels på grund av miljontals tankar i mitt huvud.

Jag fyller 21 idag. Födelsedagar är ingen big deal (bara jag som tänker på den där McDonalds-reklamen nu? Ni vet, ingen big deal...) för mig, tycker inte det är något speciellt eller så. Mina tankar snurrar på ett helt annat håll. Ni förstår, det är så att jag har ett litet problem. Man hör ständigt av folk att de så jäkla gärna vill komma in på skolan de sökt, och om dom inte gör det så går de och dränker sig. De där människorna fattar inte hur bra dom har det. Om dom inte kommer in, då är det bara till att testa nästa år, så enkelt är det. Nu till mitt problem och varför jag avundas människor som sökt in till skolor. Jag har ingen aning om vad jag vill jobba med. Inte alls. Rättare sagt så har jag så många tankar att det blir alldeles för mycket. Ni kanske fattar problemet. Jag är 21 och vill komma vidare i livet, men jag kan inte för jag vet inte vad jag vill göra med det. Detta får mig riktig deprimerad alltså. Grejen är den att jag tror att jag är rädd. Att bestämma mig för vad jag vill bli är samma sak som att bestämma hela mitt liv. Samma sak när folk diskuterar om var de vill bo, alltså slå sig ner när man blir äldre. Sånt kan jag inte ens tänka på. Jag vill inte tänka på vilken plats jag ska leva hela mitt liv. Jag har alltid varit, och är, så full av drömmar. Att ha ett liv utöver det vanliga. Därför kan jag bara inte bestämma mig för hur mitt liv ska se ut. Inte än. Finns det verkligen folk som är nöjda med att bo i Ronneby och jobba på Maxi, och göra det i hela sitt liv. Eller gör dom det för att de gav upp sina drömmar och tog vad som blev över. Alla människor borde vilja så mycket mer. Alla borde vara fulla med ångesten jag känner. Kom igen. Är det bara jag som vill något... stort?