För några dagar sedan kröp det upp en spindel bakom min kudde i sängen när jag satt i soffan och kollade på TV. Tack gode gud för att jag inte satt i sängen. När jag ser dessa groteska varelser så börjar hjärtat banka dubbelslag och tårarna börjar rinna ganska ofta. Antingen så springer jag iväg och skriker av riktig rädsla eller så blir jag helt paralyserad.

Jag vill inte ens gå i närheten av spindlar men då den satt ovanför kudden hade jag inte annat val än att gå nära och slå ihjäl den. Gick och hämtade mina kära Converse och när jag närmade mig så trodde jag ärligt talat att jag skulle dö. På riktigt. Jag drämde till skon mot väggen samtidigt som jag grät eftersom jag var så nära spindeln och så slängde jag ifrån mig skon för det blev för mycket. Fan, tänk om den inte han dö? Tänk om den har ramlat ner i sängen? Paniken steg när jag närmade mig skon och till min lycka låg den jävlen mosad under skosulan. Jag sprang till badrummet och tvättade skon, och den natten kunde jag inte sova. Jag låg och svettades och hade svårt att andras och fick springa flera gånger och skölja av mig i kallt vatten.

Att ständigt behöva kolla sig omkring och se så det inte finns någon sprindel i närheten, mardrömmar, att inte kunna vistas i vissa miljöer, att inte kunna öppna fönstret på sommaren för att hindra att de kryper in så det blir stekhett i rummet, och då inte heller kunna sova för att det är för varmt.

Jag orkar inte längre. Jag orkar verkligen inte. Det påverkar och styr hela livet. Jag måste gå i terapi. Men innebär inte det att man ska närma sig och ta i det man är rädd för, typ? Fy fan, jag får panik av bara tanken.

Lider man inte av spindelfobi, så förstår man inte. När man ber folk döda en spindel tar dom den i handen och låtsas kasta den mot en. Eller om de sitter i taket så viftar dom ner dom så de landar på marken istället. De flesta förstår inte. Screw them. Skulle någon ta en spindel i närheten av mig med mening skulle jag aldrig mer prata med dom, så illa är det.

Det värsta av allt är att jag inte fattar varför. Jag vet ju hur dum jag är. Att vara rädd för ett litet kryp. Vad är det farliga liksom? Det är ju inte så att den ska äta upp mig eller döda mig. Jag vet ju om allt detta, men jag kan ändå inte få bort rädslan. Hur sjukt är inte det egentligen? Hur sjukt är inte hela grejen med spindelfobi?

Det är fruktansvärt sjukt.